The Musical Box: Från 60-talsrock till synthpop

måndag 9 mars 2015

Från 60-talsrock till synthpop

Flash And The Pan var glödheta när de poppade upp i slutet av 70-talet. Med superhiten Hey St Peter fick de mig att spetsa öronen något alldeles extra.
Bandets första LP, som kom till Sverige 1979, blev en nästan chockartad upplevelse, gick det att göra så här? Med sin andra platta, Lights In The Night, rev Harry Vanda och George Young alla fördämningar.

Flash And The Pan hade en osviklig känsla för läckra små melodier, lagom fräcka arrangemang och oväntade spännande vändningar. Det fanns dessutom en intressant historia bakom Vanda och Young. Båda hade varit med i den australiska supergruppen Easybeats på 60-talet.

De båda låg bakom flera av hårdrockhjältarna AC/DC:s album på 70-talet och George var dessutom äldre bror till Angus och Malcolm.

Här kommer en sammanställning av de album Flash And The Pan släppte (länkar till texterna finns i rubrikerna).

Flash And The Pan – 1979
Oj, vilken platta. George Young och Harry Vanda fick en lysande start på sitt studioprojekt med den här skivan. Inte minst på grund av hitlåten Hey S Peter. Men hela skivan är kanonbra.
Lights In The Night – 1980
En fräck uppföljare med en hel rad briljanta och spännande poplåtar. Bättre än så här blev aldrig Flash And The Pan.
Headlines – 1982
Ett steg tillbaka till minimalismen. Men ändå en spännande skiva där de hittat ett något mer avskalat och naket sound.
Early Morning Wake Up Call – 1985 
Här börjar Flash And The Pan låta som vilket synthpopband som helst. En ganska alldaglig skiva faktiskt som inte är nödvändig i samlingen.
Nights In France – 1987
Så var det slut på det roliga. Här verkar Vanda och Young tappat inspirationen att skriva smarta poplåtar. Det blev också duons sista skiva på flera år.
Burning Up The Night – 1992 
Avslutningen blev ingen vacker syn. Det här albumet släpptes bara på vinyl i Australien och bara en och annan CD letade sig till Europa. Young och Vanda låter trötta och oinspirerade, ironiskt nog låter det mycket eurodisco om skivan.

5 kommentarer:

  1. Har du plöjt igenom hela skivsamlingen, eftersom du nu skriver om plattor du tagit upp tidigare? Tråkigt i så fall. Jag har fäst mig vid din blogg. Även om min smak i vissa avseenden skiljer sig ganska mycket från din uppskattar jag din entusiasm och det genuina intresse som tycks ligga bakom dina texter. Jag hoppas därför att du har lite mer vinyl kvar att skriva om. Annars får jag väl donera lite av de plattor jag rensat ut ur min egen samling... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, nejdå, har bara plöjt igenom ungefär 2/3-delar, så det finns en och annan kvar att skriva om. Men donera gärna skivor...;) letar nytt hela tiden...
      Jag brukar göra så här ibland, göra sammanställningar över diverse bands diskografier. Gör det för att de som inte har koll på band, som tex Flash & The Pan, ska få en liten överblick.

      Radera
    2. Jag undrar tvärtom varför vi aldrig får läsa om många skivor som du haft under"nytt i samlingen"?

      Radera
    3. Jodå, de kommer, allihop (utom Little Gerhards Den siste mohikanen, den tänker jag inte skriva en rad om). Men ibland tar det lite tid att få ihop texterna och de nya skivorna vill jag gärna lyssna på ordentligt innan. Men det kommer faktiskt en i morgon...

      Radera
    4. Ha ha ha... ja, "Mohikanen" är svår att säga något vettigt om. Överhuvudtaget ska man nog inte försöka analysera Little Gerhards bidrag till populärmusiken... ;-)

      Radera