Vi fortsätter spela rock and roll – Del 2
Om några ”fortsatt spela rock and roll” är det väl Aerosmith. Och de bara fortsätter och fortsätter...har de möjligtvis nio liv?
AEROSMITH – NINE LIVES - 1997
För att förstå det här skivköpet måste man komma ihåg hur enormt stora Aerosmith var i början av 90-talet. Album som Pump och bedövande Get A Grip (nåja...) hade gett Steven Tyler status tillräcklig för att ta sig in i de riktiga finrummen.
De aggressiva hårdrockballaderna hade fått ett ansikte, härdat och rynkigt redan då. Låtar som Cryin´, Crazy och Janie´s Got A Gun spelades överallt, från firmafesten på bankkontoret till efterfesten på mc-klubben.
Hmm, man fick uppleva några märkliga år där i mitten av 90-talet, som nu nästan kan betraktas som ett vakuum där folk yrvaket gick omkring och undrade varför det gått som det gjort i slutet av 80-talet och vad som skulle komma sen...Det var coverlåtarnas tid. Och det var den perfekta tiden för de beräknande affärsmännen Aerosmith.
Och så kom då äntligen Nine Lives 1997. Fyra år efter ”den där med den piercade kon”.
Där nånstans bröts förtrollningen. Aerosmith visade sig vara ett högst ordinärt rockband, som dessutom helt saknade egna idéer. Vilket visade sig rätt omgående.
Skivan gick upp på topplistorna direkt, för att sen rasa lika fort.
Jag har inte mycket mer att säga...
Nr: 88/cd
Om några ”fortsatt spela rock and roll” är det väl Aerosmith. Och de bara fortsätter och fortsätter...har de möjligtvis nio liv?
AEROSMITH – NINE LIVES - 1997
För att förstå det här skivköpet måste man komma ihåg hur enormt stora Aerosmith var i början av 90-talet. Album som Pump och bedövande Get A Grip (nåja...) hade gett Steven Tyler status tillräcklig för att ta sig in i de riktiga finrummen.
Hmm, man fick uppleva några märkliga år där i mitten av 90-talet, som nu nästan kan betraktas som ett vakuum där folk yrvaket gick omkring och undrade varför det gått som det gjort i slutet av 80-talet och vad som skulle komma sen...Det var coverlåtarnas tid. Och det var den perfekta tiden för de beräknande affärsmännen Aerosmith.
Där nånstans bröts förtrollningen. Aerosmith visade sig vara ett högst ordinärt rockband, som dessutom helt saknade egna idéer. Vilket visade sig rätt omgående.
Skivan gick upp på topplistorna direkt, för att sen rasa lika fort.
Jag har inte mycket mer att säga...
Nr: 88/cd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar