Electro - Del 5
David Bowie och Brian Eno slog sina kloka huvuden ihop och kom med den här märkliga saken...
DAVID BOWIE – LOW - 1977
Sett i efterhand är David Bowies platta Low logisk. Det är en fortsättning på det han påbörjade på Station To Station 1976. Men när Low var helt ny kom den som en chock.
För att riktigt förstå det exceptionella med skivan måste man nog ha upplevt magin med Ziggy Stardust och Aladdin Sane. Kanske också Bowies ”pittoreska” mellanspel med Young Americans och förbryllande Station To Station.
För 1977 års Low var något helt annat. Ett musikaliskt experiment, elektronisk musik med Kraftwerk som förebild, ett ljudlandskap skapat i en skum studio i Berlin tillsammans med den ambienta musikens guru Brian Eno. 1977 var det långt över gränsen.
Bowie tappade på grund av Low också många av sina fans, särskilt i USA. Men uppenbarligen gav han tusan i det. Kanske anade han något som ingen annan insett.
Trots att Low egentligen inte är en särskilt stark platta, jämförd med senare ambient musik och i synnerhet jämförd med Bowies Heroes från året efter, bröt den okänd mark. Inte minst för nutidens electropop.
Min favorit på skivan är skumma och svårtydda Warszawa, första låten på b-sidan, och den enda där Eno anges som låtskrivare.
Förstasidan är, med en massa års perspektiv, inte dum den heller. Där är Sound And Vision höjdpunkten.
Nr: 1605/2222
David Bowie och Brian Eno slog sina kloka huvuden ihop och kom med den här märkliga saken...
DAVID BOWIE – LOW - 1977
Sett i efterhand är David Bowies platta Low logisk. Det är en fortsättning på det han påbörjade på Station To Station 1976. Men när Low var helt ny kom den som en chock.
För 1977 års Low var något helt annat. Ett musikaliskt experiment, elektronisk musik med Kraftwerk som förebild, ett ljudlandskap skapat i en skum studio i Berlin tillsammans med den ambienta musikens guru Brian Eno. 1977 var det långt över gränsen.
Trots att Low egentligen inte är en särskilt stark platta, jämförd med senare ambient musik och i synnerhet jämförd med Bowies Heroes från året efter, bröt den okänd mark. Inte minst för nutidens electropop.
Min favorit på skivan är skumma och svårtydda Warszawa, första låten på b-sidan, och den enda där Eno anges som låtskrivare.
Förstasidan är, med en massa års perspektiv, inte dum den heller. Där är Sound And Vision höjdpunkten.
Nr: 1605/2222
Precis som du säger var man, om inte chockad, lite oförstående inför den musik Bowie presenterade på Low. Ziggy var ju lite av husgud då, men det var då. Medan mycket inte åldras med behag, tycker jag att Bowies Berlin triologi går åt motsatt håll. Idag tycker jag att dessa 3 är hans klart mest intressanta.
SvaraRaderaKan absolut hålla med dig om det. Det är bowieskivor man lyssnar på fortfarande.
Radera