Strategiskt av Ian Anderson

Impulsköp på bensinmackar – Del 5

CD:n är inköpt på OKQ8 i Skillingaryd och bara av anledningen att jag ville höra en enda låt. Att jag redan hade vinylskivan hemma fanns liksom inte...

JETHRO TULL – A - 1980

Om det inte vore för Fylingdale Flyers skulle jag aldrig köpt A. Det är nämligen en rätt bra låt, en hyfsad liten tull-ballad med alla de där typiska vändningarna och små musikaliska trixen Ian Anderson gör så bra.

Inte så att den kan räknas till Tulls bästa, men med lite god vilja kan den nog platsa på ett mindre nogräknat samlingsalbum, om det skulle vara en dubbel vill säga.
Fylingdale Flyers är lite för ”synthig” för mig, men tillräckligt bra för att jag skulle skaffa skivan.

Den ligger strategiskt placerad på LP:n, den är andra spåret på A. Det är bra. För sen behöver man inte spela mer av den här plattan. A är nämligen ett hemskt tull-album. Ospelbar är ett slitet uttryck, men i det här fallet stämmer det rätt bra.

Det var det nya Jethro Tull som spelade på A. Ian Anderson hade sparkat ut hela bandet för att få in ”nytt blod”. Men transfusionen misslyckades. Jag fattade till exempel aldrig vad Eddie Jobson, keyboardist i Roxy Music, hade i Tull att göra.

Va tusan. Försöka blanda Tulls progressiva rock med synthpop och new wave. Det kunde ju bara gå på ett sätt...

Nr: 1903/2222 (LP)