Electro - Del 1
Denna elektroniska resa börjar med att från mossens närmaste granne, Axamo flygplats, tar vi flyget till Paris och flygplatsen Charles de Gaulle. Därifrån blir det 50 minuter med buss till Champs Élysées, där Jean Michel Jarre en gång spelade för över en miljon människor...
JEAN MICHEL JARRE – EQUINOXE - 1978
Equinoxe är Jean Michel Jarres uppföljare till dundersuccén Oxygene, som 1977 ansågs vara en av de mest banbrytande LP-skivorna någonsin inom elektronica. Equinoxe följer därför inte oväntat i samma spår med långa svepande synthslingor, ljudeffekter som stundtals skapar en fantasieggande atmosfär.
Liksom sin föregångare består Equinoxe av ett antal delar döpta till 1,2,3 och så vidare. Vilket kan tyckas vara lite fantasilöst...sammanlagt består skivan av åtta avsnitt eller stycken.
Och precis som Oxygene är dessa delar uppbyggda på egentligen en enda melodislinga där de olika styckena är variationer på denna. Vilket man också kan tycka är brist på fantasi...
Men fantasilös är det sista den här skivan är. Det går inte att komma ifrån att Equinoxe har sina poänger och är både suggestiv och påträngande.
Förstasidan, som i mitt tycke är den bästa, blir till en resa genom en mörk och mystisk fantasivärld, där Jarres syntetiska och datoriserade ljudlandskap ständigt flyter ut, försvinner bort för att senare komma tillbaka i en ny skepnad. Det påminner ganska mycket om flera av Tangerine Dreams skapelser och nutida Boards Of Canada.
B-sidan är däremot något annat. Den är mer ett nöjesfält med musettedragspel, positivhalare, chokladhjul, skäggiga damer och lurendrejare. Trots sitt innehåll dock inte lika intressant att lyssna på, kanske för att den är mer förutsägbar och generell.
För den som inte är insatt i fransmannen Jean Michel Jarres musik måste jag väl berätta att han var en av de första som skapade sin musik enbart med synthar och datorer.
Idag får det nog betraktas som primitivt, men 1977 var det naturligtvis helt nytt och banbrytande.
Sen några ord om ljudet på skivan. Detta är den tredje (!) Equinoxe-skivan jag har hemma. Tidigare har jag haft en tysk pressning, en jugoslavisk (!) och nu en brittisk.
Orsaken till att jag bytt är det förvånansvärt dåliga kvaliteten på ljudet. Den engelska är inte ett dugg bättre.
Nr: 584/2222
Denna elektroniska resa börjar med att från mossens närmaste granne, Axamo flygplats, tar vi flyget till Paris och flygplatsen Charles de Gaulle. Därifrån blir det 50 minuter med buss till Champs Élysées, där Jean Michel Jarre en gång spelade för över en miljon människor...
JEAN MICHEL JARRE – EQUINOXE - 1978
Equinoxe är Jean Michel Jarres uppföljare till dundersuccén Oxygene, som 1977 ansågs vara en av de mest banbrytande LP-skivorna någonsin inom elektronica. Equinoxe följer därför inte oväntat i samma spår med långa svepande synthslingor, ljudeffekter som stundtals skapar en fantasieggande atmosfär.
Och precis som Oxygene är dessa delar uppbyggda på egentligen en enda melodislinga där de olika styckena är variationer på denna. Vilket man också kan tycka är brist på fantasi...
Förstasidan, som i mitt tycke är den bästa, blir till en resa genom en mörk och mystisk fantasivärld, där Jarres syntetiska och datoriserade ljudlandskap ständigt flyter ut, försvinner bort för att senare komma tillbaka i en ny skepnad. Det påminner ganska mycket om flera av Tangerine Dreams skapelser och nutida Boards Of Canada.
Idag får det nog betraktas som primitivt, men 1977 var det naturligtvis helt nytt och banbrytande.
Sen några ord om ljudet på skivan. Detta är den tredje (!) Equinoxe-skivan jag har hemma. Tidigare har jag haft en tysk pressning, en jugoslavisk (!) och nu en brittisk.
Orsaken till att jag bytt är det förvånansvärt dåliga kvaliteten på ljudet. Den engelska är inte ett dugg bättre.
Nr: 584/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar