LYRES – ON FYRE - 1984
Allt går igen. Gamla bortglömda musikgenrer dammas allt som oftast av och betraktas sen under en kort period som det allra senaste och fräckaste som någonsin gjorts. Hur många gånger har till exempel inte 60-talet kommit tillbaka...
Äh, du kan ta nästan vilken musikgenre som helst. De dyker upp igen, som en påminnelse om bortglömda synder och pinsamheter. Men också för att det helt enkelt var bra.
I mitten av 80-talet, förmodligen på grund av nya vågen, kom 60-talsrocken tillbaka (för vilken gång i ordningen vet jag inte, men troligen var det en av de första 60-talsvågerna). Det blev en ny vår för band som Kinks, Stones och så klart Beatles. Självklart dök det också upp en massa nya band.
Jag åkte dit stenhårt på The Lyres, ett amerikanskt garageband som förmodligen suttit hemma i sin källare och repat Ray Davies-ackord nätterna igenom i flera år. Och troligen också spelat Stooges gamla plattor på högsta volym mer än en gång.
Bandets debutplatta från 1984 – On Fyre – är en alldeles briljant popskiva. Åtminstone för mig, som har Kinks som mina stora 60-talshjältar.
Lyres hade inte bara rätt klädsel (vilket blir allt viktigare för varje gång en musikstil kommer tillbaka), de kunde sina saker. Och för att förstärka kinks-kopplingen har Lyres med två Ray Davies-covers på skivan, Tired Of Waiting (for you) och Love Me Till The Sun Shines.
Något som lite osökt för mig att tänka på Mando Diao och den där plattan de spelade in ihop med Ray Davies för nåt år sen, som jag verkligen gillar (vad var det jag sa...allt går igen).
Har du bara en liten känsla för amerikansk garagerock då är On Fyre ett album du borde ha i samlingen. Lyres är så klart väldigt mycket mer än två kinkscovers. Det är helt enkelt bra 60-talsrock från 80-talet!
Nr: 1559/2222
Allt går igen. Gamla bortglömda musikgenrer dammas allt som oftast av och betraktas sen under en kort period som det allra senaste och fräckaste som någonsin gjorts. Hur många gånger har till exempel inte 60-talet kommit tillbaka...
I mitten av 80-talet, förmodligen på grund av nya vågen, kom 60-talsrocken tillbaka (för vilken gång i ordningen vet jag inte, men troligen var det en av de första 60-talsvågerna). Det blev en ny vår för band som Kinks, Stones och så klart Beatles. Självklart dök det också upp en massa nya band.
Bandets debutplatta från 1984 – On Fyre – är en alldeles briljant popskiva. Åtminstone för mig, som har Kinks som mina stora 60-talshjältar.
Lyres hade inte bara rätt klädsel (vilket blir allt viktigare för varje gång en musikstil kommer tillbaka), de kunde sina saker. Och för att förstärka kinks-kopplingen har Lyres med två Ray Davies-covers på skivan, Tired Of Waiting (for you) och Love Me Till The Sun Shines.
Något som lite osökt för mig att tänka på Mando Diao och den där plattan de spelade in ihop med Ray Davies för nåt år sen, som jag verkligen gillar (vad var det jag sa...allt går igen).
Har du bara en liten känsla för amerikansk garagerock då är On Fyre ett album du borde ha i samlingen. Lyres är så klart väldigt mycket mer än två kinkscovers. Det är helt enkelt bra 60-talsrock från 80-talet!
Nr: 1559/2222
Under ett par år i mitten av 80-talet var jag helt såld på garagerock och älskade band som t.ex. Nomads. Jag hade plattan du skriver om i min samling, vill minnas att jag t.o.m. hittade den billigt på nån rea. Men av någon anledning gillade jag den aldrig, och i början av 90-talet sålde jag den i samband med att jag gjorde en större utrensning bland mina skivor. Nu ångrar jag att jag gjorde mig av med "On fire", det känns som att det kanske var en bra platta ändå.
SvaraRaderaAj, aj, tror du gjorde en miss där. Å andra sidan är deras storhet inte uppenbar. Men jag som har Kinks som ett av mina stora band föll för dem direkt.
SvaraRaderaVisst ligger "Help you Anne" på den här plattan?
SvaraRaderaKanonlåt!