ROY LONEY & THE PHANTOM MOVERS - 1979
Jag skulle kunna ljuga och säga att jag köpte Out After Dark för att jag var nyfiken på var Roy Loney tagit vägen efter Flamin´Groovies. Eller att jag samlar på skivor från små udda skivbolag.
Sanningen är att jag köpte skivan enbart för att jag hört honom på radio i en elvis-cover, Return To Sender...
Men sen blev skivan av någon anledning stående i väldigt många år ospelad. Och till slut glömdes den bort. Tills när jag för några dagar sedan letade efter skivor jag skulle kunna göra mig av med, skivor som jag inte skulle sakna. Då poppade den upp från ingenstans.
Men jag ska inte göra mig av med Out After Dark. Det är ju en riktigt kul rockplatta. Alltså med betoningen på rock, som i surfrock, rockabilly eller 50-talsrock. För det är någonstans där Roy Loney och hans Phantom Movers håller till.
Lite dåligt samvete får jag allt, för jag känner att jag kanske borde spelat den här skivan lite oftare...och inte bara ha låtit den stå. Men gjort är gjort.
Men nu är den kul att lyssna på. Det riktigt känns att det finns massor av spelglädje och definitivt mängder av energi. Loneys halvrockabillyversion av Return To Sender är så klart väldigt kul. Men det finns massor av andra spännande låtar att sätta tänderna i.
Detta är en skiva som absolut kan rekommenderas, men kanske främst till dem som fortfarande gärna spelar sina gamla 50-talare i stereon. Folk som går igång på plattor med Nick Lowe, Dave Edmunds, Ian Gomm och andra engelska pubrocksnubbar borde nog också gilla det här.
Eftersom jag inte har någon direkt koll på Flamin´ Groovies kan jag inte jämföra med deras skivor. Men Roy Loney var i vilket fall som helst med och bildade denna legendariska grupp. Sen hoppade han plötsligt av i början av 70-talet och började (bland annat) att jobba i skivaffär.
Solodebuten med Out After Dark dröjde av någon anledning ända till 1979. Varför det, kan man fråga sig?
Skivan är förresten utgiven på det lite ovanliga bolaget Solid Smoke.
Nr: 445/2222
Jag skulle kunna ljuga och säga att jag köpte Out After Dark för att jag var nyfiken på var Roy Loney tagit vägen efter Flamin´Groovies. Eller att jag samlar på skivor från små udda skivbolag.
Sanningen är att jag köpte skivan enbart för att jag hört honom på radio i en elvis-cover, Return To Sender...
Men jag ska inte göra mig av med Out After Dark. Det är ju en riktigt kul rockplatta. Alltså med betoningen på rock, som i surfrock, rockabilly eller 50-talsrock. För det är någonstans där Roy Loney och hans Phantom Movers håller till.
Lite dåligt samvete får jag allt, för jag känner att jag kanske borde spelat den här skivan lite oftare...och inte bara ha låtit den stå. Men gjort är gjort.
Detta är en skiva som absolut kan rekommenderas, men kanske främst till dem som fortfarande gärna spelar sina gamla 50-talare i stereon. Folk som går igång på plattor med Nick Lowe, Dave Edmunds, Ian Gomm och andra engelska pubrocksnubbar borde nog också gilla det här.
Eftersom jag inte har någon direkt koll på Flamin´ Groovies kan jag inte jämföra med deras skivor. Men Roy Loney var i vilket fall som helst med och bildade denna legendariska grupp. Sen hoppade han plötsligt av i början av 70-talet och började (bland annat) att jobba i skivaffär.
Solodebuten med Out After Dark dröjde av någon anledning ända till 1979. Varför det, kan man fråga sig?
Skivan är förresten utgiven på det lite ovanliga bolaget Solid Smoke.
Nr: 445/2222
Kul att du tar upp Roy Loney! Själv upptäckte jag honom i tonåren, om jag minns rätt var det efter att Mats Olsson höjt honom till skyarna på det som på den tiden hette "pop-sidan" i Expressen. Jag lyckades få tag på en mini-LP från 1980 som heter "Phantom tracks", och den finns fortfarande kvar i samlingen. (En av låtarna från den plattan tog vi för övrigt med på repertoaren i ett coverband jag lirade med i slutet av 80-talet.)
SvaraRaderaJag har inte brytt mig om att jaga Loneys övriga plattor på skivmässor och i begagnatbutiker. Men på senare år har jag hittat en del av hans alster i mp3-format på nätet, och om man gillar rak rock i gränslandet mellan rockabilly, garage och pubrock är det mesta Loney gjort faktiskt värt att kolla in. Förutom ovan nämnda "Phantom tracks" kan jag bl.a. rekommendera en platta som heter "Rock'n'roll dance party". Titeln låter förstås hemsk; som nån sån där lågbudgetskiva man förr kunde köpa för en tia på närmaste bensinmack. Men det är faktiskt en riktigt kul Roy Loney-platta!
tackar så jättemycket för tipset. den där mini-LP:n har jag hört talas om, men har aldrig sett den ute till försäljning.
SvaraRaderaJag har en Loneyplatta till från året efter den här, men den är inte riktigt lika bra.
Men jag ska absolut leta efter danceparty-plattan...
Hur bra producerad är skivan? Ofta kan låtarna vara bra och energin finnas men det låter på fel sätt. Alldeles för rent och slätstruket. 50-talsrock ska låta som den gör i inspelningar från 50-talet.
SvaraRaderaJag har en skiva med Robert Gordon från slutet av 70-talet som jag köpte eftersom Link Wray medverkar. Den lider av alldeles för modern ljudbild.
Tycker den låter väldigt bra i jämförelse med många andra. den är def inte överproducerad.
SvaraRaderaJag har också nån skiva med Robert Gordon och håller med dej om ljudet, det känns inte riktigt rätt...