Electro - Del 8
Jean Michel Jarre är säkert något av en guru för många electromusiker. Han överlevde det musikaliskt bistra 80-talet och kom ut på andra sidan med alla sinnen i behåll. På den här skivan tar han lyssnarna med till botten av den djupaste oceanen.
JEAN MICHEL JARRE – WAITING FOR COUSTEAU - 1990
Jacques Cousteau var en fransk vetenskapsman, upptäcktsresande, fotograf och äventyrare. När hans naturfilmer från Söderhavets och Karibiens undervattensvärldar visades i svensk tv på 70-talet satt alla som klistrade. Hans specialbyggda forskningsbåt hette Calypso.
Jean Michel Jarres album Waiting For Cousteau är delvis en hyllning till denne franske legendar, som tillägnas ena sidan av LP:n. Den andra sidan består av tre delar, Calypso 1, 2 och 3.
Däremot är det svårare att på förhand räkna ut vad den här LP:n innehåller. De tre delarna som fått namnet Calypso...är faktiskt calypso. Elektronisk calypso (!) och massor av oljefatstrummor och latinamerikanska rytmer.
Väldigt oväntat, för att inte säga okonventionellt av Jarre. Men skivan fick tack vare det faktiskt en del framgång i radio, där inte minst avsnittet Calypso Part 2 spelades ganska ofta. Det är dock inte någon av mina Jarre-favoriter.
Med hjälp av Cousteaus syrgastub, som han inte uppfann men modifierade på 50-talet, dyker vi sedan över till skivans andra sida där 22 minuter långa Waiting For Cousteau gömmer sig i ett färgsprakande korallrev.
Det är däremot ganska spännande grejer. Originaluppförandet av detta verk lär förresten vara 47 minuter långt.
För den som sett Cousteaus undervattensfilmer är det lätt att förstå vad Jarre är ute efter. Det suggestiva musikstycket blir till en dunkel djupblå undervattensfärd, inledningsvis långt ute på isande djupt vatten med stora blåvalar och märkliga skräckinjagande djuphavsfiskar som sällskap. Musiken är mörk men bubblande lockande och samtidigt ödslig och farlig.
Nu slår det mig att titeln kanske också anspelar på Samuel Becketts surrealistiska roman/teaterpjäs I väntan på Godot, där författarens avsikter genom årens tolkats på mängder av olika sätt, men där det i princip inte händer någonting. Ungefär samma känsla finns i detta musikstycke.
Kanske färdas man i dykarklocka, kanske är man där bara i tanken. Men Jarre lyckas i sin uppsåt, att skapa ett vackert stycke musik som är svårt att förstå men omöjligt att vara oberörd av, precis som Becketts historia.
Waiting For Cousteau, och då menar jag främst b-sidan, är i min mening ett av Jean Michel Jarres starkare album, åtminstone inom konstformen new age.
Nr: 1971/2222
Bilden på Jaques-Yves Cousteau är hämtad från Wikipedia och är fri att använda.
Jean Michel Jarre är säkert något av en guru för många electromusiker. Han överlevde det musikaliskt bistra 80-talet och kom ut på andra sidan med alla sinnen i behåll. På den här skivan tar han lyssnarna med till botten av den djupaste oceanen.
JEAN MICHEL JARRE – WAITING FOR COUSTEAU - 1990
Jean Michel Jarres album Waiting For Cousteau är delvis en hyllning till denne franske legendar, som tillägnas ena sidan av LP:n. Den andra sidan består av tre delar, Calypso 1, 2 och 3.
Däremot är det svårare att på förhand räkna ut vad den här LP:n innehåller. De tre delarna som fått namnet Calypso...är faktiskt calypso. Elektronisk calypso (!) och massor av oljefatstrummor och latinamerikanska rytmer.
Med hjälp av Cousteaus syrgastub, som han inte uppfann men modifierade på 50-talet, dyker vi sedan över till skivans andra sida där 22 minuter långa Waiting For Cousteau gömmer sig i ett färgsprakande korallrev.
Det är däremot ganska spännande grejer. Originaluppförandet av detta verk lär förresten vara 47 minuter långt.
Kanske färdas man i dykarklocka, kanske är man där bara i tanken. Men Jarre lyckas i sin uppsåt, att skapa ett vackert stycke musik som är svårt att förstå men omöjligt att vara oberörd av, precis som Becketts historia.
Waiting For Cousteau, och då menar jag främst b-sidan, är i min mening ett av Jean Michel Jarres starkare album, åtminstone inom konstformen new age.
Nr: 1971/2222
Bilden på Jaques-Yves Cousteau är hämtad från Wikipedia och är fri att använda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar