Electro - Del 6
När vi ändå stannat till i Tyskland är det väl lika bra att kolla upp det här gänget också...
TANGERINE DREAM – TANGRAM - 1980
Det kan vara svårt att skilja Tangerine Dreams olika album åt...om man inte är expert på de här tyskarnas vindlande synthslingor och märkliga ljudeffekter.
Men Tangram från 1980 är lite, lite annorlunda. Visst är det ett tungt rytmiskt ljudlandskap Edgar Froese och hans kollegor målar upp här också, som på Force Majeur.
Men den här gången har de förmodligen hittat sin inspiration på andra ställen än i sin vanliga betongbunker. Nu har de gått ut i friska luften, ut i naturen, och träffat på både Mike Oldfield och Ian Anderson (förklädd till skogstroll).
Det ger Tangram ett lite annorlunda och rätt spännande sound. Här ligger nog Tangerine Dream närmare Oldfields Tubular Bells, eller ännu mer Ommadawn, än vid något annat tillfälle.
En ambient upplaga av Ommadawn, är ju en rätt intressant tanke (eller inte alls, med tanke på att Oldfields musik redan på 70-talet tenderade att låta mer ambient än den verkligen var...).
Hur som helst är Tangram tack vare det en rolig skiva att lyssna på. Vilket nog också får anses vara ett trendbrott för Tangerine Dream.
Deras musik kan annars knappast betecknas som särskilt ”rolig”. Där ligger beskrivningar som meditativ, introvert och experimentell betydligt närmare.
Vill du ha en lite annorlunda Tangerine Dream-skiva i samlingen, då är Tangram ett bra tips. En liten varning utfärdas. Denna skiva anses av TD:s allra mest hårdhudade supporters inte vara en av deras bästa.
Men det behöver ju varken du eller jag bry oss om.
Nr: 1111/2222
När vi ändå stannat till i Tyskland är det väl lika bra att kolla upp det här gänget också...
TANGERINE DREAM – TANGRAM - 1980
Det kan vara svårt att skilja Tangerine Dreams olika album åt...om man inte är expert på de här tyskarnas vindlande synthslingor och märkliga ljudeffekter.
Men Tangram från 1980 är lite, lite annorlunda. Visst är det ett tungt rytmiskt ljudlandskap Edgar Froese och hans kollegor målar upp här också, som på Force Majeur.
Men den här gången har de förmodligen hittat sin inspiration på andra ställen än i sin vanliga betongbunker. Nu har de gått ut i friska luften, ut i naturen, och träffat på både Mike Oldfield och Ian Anderson (förklädd till skogstroll).
Det ger Tangram ett lite annorlunda och rätt spännande sound. Här ligger nog Tangerine Dream närmare Oldfields Tubular Bells, eller ännu mer Ommadawn, än vid något annat tillfälle.
En ambient upplaga av Ommadawn, är ju en rätt intressant tanke (eller inte alls, med tanke på att Oldfields musik redan på 70-talet tenderade att låta mer ambient än den verkligen var...).
Hur som helst är Tangram tack vare det en rolig skiva att lyssna på. Vilket nog också får anses vara ett trendbrott för Tangerine Dream.
Deras musik kan annars knappast betecknas som särskilt ”rolig”. Där ligger beskrivningar som meditativ, introvert och experimentell betydligt närmare.
Vill du ha en lite annorlunda Tangerine Dream-skiva i samlingen, då är Tangram ett bra tips. En liten varning utfärdas. Denna skiva anses av TD:s allra mest hårdhudade supporters inte vara en av deras bästa.
Men det behöver ju varken du eller jag bry oss om.
Nr: 1111/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar