TOMMY JAMES – TOMMY JAMES - 1970
Tommy James & The Shondells är säkert ett gruppnamn storkonsumenter av samlingsalbum från 60-talet kan dra sig till minnes. Om inte annat så kanske nån enstaka kommer ihåg Crimson And Clover, en hitlåt från 1969...eller möjligvis 1966 års popdänga Hanky Panky...och därmed skulle man kunna avfärda Tommy James & The Shondells som ännu en One-Hit-Wonder.
Nu är det naturligtvis inte så. Tommy James & The Shondells, som nog egentligen bara var Tommy James, var så klart väldigt mycket mer. Och kanske överraskande för en del, hade mer med psykedelia att göra än med hitlistepop.
Den här skivan från 1970 är en av Tommy James tidiga soloplattor och den är minst sagt psykedelisk. På omslagsbilden avbildas inte mindre än sju huvuden av Tommy James.
Och efter att ha hört skivan börjar åtminstone jag fundera på vad som rörde sig i alla de där huvudena. Och jag är helt övertygad om att det krävdes mer än bara musikalisk inspiration för att få till den här skivan...läs: ”någon form av medvetandevidgande substanser...”.
Nåja, det här är en popskiva. Underskattad, så klart. Men fullproppad av små psykedeliska undertoner och underfundiga melodier. Kort sagt lysande rolig att lyssna på.
Låtar som Ball & Chain, Come To Me och I Lost My Baby är såna där saker som gärna hänger sig kvar och sen kan poppa upp i huvudet nästan när som helst.
Så JA! Jag gillar verkligen den här plattan.
Nr: 670/2222
Tommy James & The Shondells är säkert ett gruppnamn storkonsumenter av samlingsalbum från 60-talet kan dra sig till minnes. Om inte annat så kanske nån enstaka kommer ihåg Crimson And Clover, en hitlåt från 1969...eller möjligvis 1966 års popdänga Hanky Panky...och därmed skulle man kunna avfärda Tommy James & The Shondells som ännu en One-Hit-Wonder.
Den här skivan från 1970 är en av Tommy James tidiga soloplattor och den är minst sagt psykedelisk. På omslagsbilden avbildas inte mindre än sju huvuden av Tommy James.
Och efter att ha hört skivan börjar åtminstone jag fundera på vad som rörde sig i alla de där huvudena. Och jag är helt övertygad om att det krävdes mer än bara musikalisk inspiration för att få till den här skivan...läs: ”någon form av medvetandevidgande substanser...”.
Låtar som Ball & Chain, Come To Me och I Lost My Baby är såna där saker som gärna hänger sig kvar och sen kan poppa upp i huvudet nästan när som helst.
Så JA! Jag gillar verkligen den här plattan.
Nr: 670/2222
Minns att jag tyckte Mony mony var skitcool när jag var typ 10
SvaraRaderaDen var bra, den skivan letar jag efter fortfarande.
SvaraRadera