MINK DEVILLE – COUP DE GRACE - 1981
Jag skulle nog vilja säga att Coup de Grace är en briljant platta. Willy DeVille är ohyggligt bra här och det finns massor av låtar som man bara kan uttrycka sig på ett sätt om – fantastiskt!
Här finns en direkt linje till svart rå amerikansk soul, men också från Mink DeVilles rötter i rocken och asfaltdjungeln i New York. Det är snyggt gjort.
Love & Emotions är en låt många säkert känner igen, en läcker soulrockballad som vad jag kommer ihåg blev en ganska stor hit. Just Give Me One Good Reason och Teardrops Must Fall är också såna där låtar som man inte glömmer bort i första taget.
Men min absoluta favorit är rockiga Maybe Tomorrow. Den är sagolikt bra och som jag ser det en av Willy DeVilles allra bästa rocklåtar någonsin.
Men, för det finns ett stort sådant när det gäller den här skivan.
Coup de Grace är nästan lite för snygg. Den är lite för välputsad och trevlig. Med perspektivet från "början av 80-talet" var den alldeles för snäll för att komma från ett band som Mink DeVille.
Men okej. Bandet var nytt. Skivbolaget också ett annat. Och det var 1981.
Här går visserligen Willy DeVille minst ett par steg mot vanlig mainstreamrock. Men jag köper det ändå, bara för att det är Mink DeVille.
Nr: 250/2222
Jag skulle nog vilja säga att Coup de Grace är en briljant platta. Willy DeVille är ohyggligt bra här och det finns massor av låtar som man bara kan uttrycka sig på ett sätt om – fantastiskt!
Love & Emotions är en låt många säkert känner igen, en läcker soulrockballad som vad jag kommer ihåg blev en ganska stor hit. Just Give Me One Good Reason och Teardrops Must Fall är också såna där låtar som man inte glömmer bort i första taget.
Men min absoluta favorit är rockiga Maybe Tomorrow. Den är sagolikt bra och som jag ser det en av Willy DeVilles allra bästa rocklåtar någonsin.
Coup de Grace är nästan lite för snygg. Den är lite för välputsad och trevlig. Med perspektivet från "början av 80-talet" var den alldeles för snäll för att komma från ett band som Mink DeVille.
Men okej. Bandet var nytt. Skivbolaget också ett annat. Och det var 1981.
Här går visserligen Willy DeVille minst ett par steg mot vanlig mainstreamrock. Men jag köper det ändå, bara för att det är Mink DeVille.
Nr: 250/2222
Min favoritMinkplatta. Tycker den är lysande hela vägen. Bara oh-baby-körer på öppningslåten är knäckande bra.
SvaraRaderaEller den sanslöst snygga pianobryggan på She was made in heaven.
SvaraRadera