Johnny van Zant vs tvillingarna Liljeblad

Vi fortsätter spela rock and roll – Del 3
Skam den som ger sig. Lynyrd Skynyrd har överlevt både flygplanskrascher och närmare 40 år i branschen. Ett familjeföretag stoppar man inte så lätt...

LYNYRD SKYNYRD – THE LAST REBEL - 1993

90-talets Lynryd Skynyrd får mig osökt att tänka på Streaplers (!). Inte för att tvillingarna Liljeblad har särskilt mycket gemensamt med Johnny van Zant rent musikaliskt, även om jag inte tvivlar på att de är lika skickliga.

Nej, men i båda fallen handlar det om familjeföretag där platserna i bandet går i arv. Båda banden har varit med sedan tidernas begynnelse (vilket är 1967* det, enligt min tideräkning...okej, Streaplers var med långt innan det, jag vet...).

Och när de gör skivor så blir det bra.
Alltså bra i den meningen att det blir kompetent gjort och de vet precis hur varenda ton ska sättas för att det ska funka.
Därmed inte sagt att det blir roligt...

Lynyrd Skynyrds album The Last Rebel dök 1993 inte upp som nån blixt från klar himmel. Den var inte direkt efterfrågad, utom möjligtvis av de allra värst ansatta fansen.

Men en dag bara fanns den där, som om tiden stått stilla sedan 1974 och de där legendariska skivorna Pronounced Leh-Nerd Skin-Nerd och Second Helping. Som det var det naturligaste i världen att Lynyrd Skynyrd skulle göra en platta 1993 också.

Och så klart – precis som Streaplers skulle gjort det – The Last Rebel är en väldigt snyggt gjord. Den har precis de rätta anslagen, exakt de rätta tonerna och en slidegitarr som dyker upp när man förväntar sig.

Låtarna är självklart bra, stabila saker. Inledningen med Good Lovin´s Hard To Find är till och med väldigt bra. Och så finns det ett par lite längre låtar också...som sig bör...
Men nånting är fel...

Det är tråkigt att lyssna på.

Nr: 94/CD

* Detta magiska år kom Surrealistic Pillow...