FLEETWOOD MAC – FLEETWOOD MAC - 1975
Fleetwood Macs album från 1975 är en av de senare Fleetwood Mac-skivorna jag kommer bäst överens med. Därmed inte sagt att den skulle vara gruppens bästa, eller ens näst bästa.
Det är bara det att jag gillar den bättre än superskivan Rumours från 1977. Och tycker nästan lika bra om den som Tusk från 1979.
Det här var alltså en revolutionerande LP för Fleetwood Mac. Det var gruppens första med Lindsey Buckingham och hans flickvän Stevie Nicks i bandet.
Det var också Fleetwood Macs första platta med deras nya trevliga vardagsrumspopsound som gjorde dem till en av världens största popgrupper någonsin.
Det finns faktiskt många som tror att det här var Fleetwood Macs ALLRA första platta, men trummisen Mick Fleetwood och hans olika sällskap hade innan den här skivan trasslat sig igenom allt från rufflig bluesrock på 60-talet, via progressiv folkrock och pop i början av 70-talet.
Upphovsmännen bakom den här skivan är alltså Fleetwood Macs Mark III-upplaga, som musikaliskt inte har mycket med gruppens tidiga år att göra.
Orsaken till att jag gillar den här skivan bättre än Rumours har två anledningar. Först och främst hade nog Fleetwood Mac 1975 inte hittat sin riktiga plattform.
Skivan känns trots allt lite tvetydig, det finns ändå en del kvar av det gamla. Och jag gillar den mixen av gamla och nya Fleetwood Mac.
Sen tycker jag om att gruppens musik här inte är så perfekt lättsmält slimmad som på Rumours. Skivan är lite, lite ruffigare. Lite spetsigare. Och det tycker jag om.
Nr: 298/2222
Fleetwood Macs album från 1975 är en av de senare Fleetwood Mac-skivorna jag kommer bäst överens med. Därmed inte sagt att den skulle vara gruppens bästa, eller ens näst bästa.
Det är bara det att jag gillar den bättre än superskivan Rumours från 1977. Och tycker nästan lika bra om den som Tusk från 1979.
Det var också Fleetwood Macs första platta med deras nya trevliga vardagsrumspopsound som gjorde dem till en av världens största popgrupper någonsin.
Det finns faktiskt många som tror att det här var Fleetwood Macs ALLRA första platta, men trummisen Mick Fleetwood och hans olika sällskap hade innan den här skivan trasslat sig igenom allt från rufflig bluesrock på 60-talet, via progressiv folkrock och pop i början av 70-talet.
Upphovsmännen bakom den här skivan är alltså Fleetwood Macs Mark III-upplaga, som musikaliskt inte har mycket med gruppens tidiga år att göra.
Skivan känns trots allt lite tvetydig, det finns ändå en del kvar av det gamla. Och jag gillar den mixen av gamla och nya Fleetwood Mac.
Sen tycker jag om att gruppens musik här inte är så perfekt lättsmält slimmad som på Rumours. Skivan är lite, lite ruffigare. Lite spetsigare. Och det tycker jag om.
Nr: 298/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar